Det här är ett porträtt av
Margot Wallström och inte en regelrätt biografi. Det är en kort bok,104 sidor.
Den prisbelönte författaren och journalisten/kolumnisten Bengt Ohlsson har med
sin speciella, nästan stilbildande skola att skriva egensinniga texter alá
talspråk, tagit sig an en närmast ikonliknande politiker som ”alla” hoppats
skulle frälsa socialdemokratin förr eller senare.
Han har lyckats göra ett eftersinnande porträtt och underordnat
sig huvudpersonen utan att göra avkall på sin speciella stil. Boken rör sig på
tre scener med många repliker tagna från bandinspelningar. Han har besökt och
följt henne under någon vecka i New York där hon arbetat som FNs speciella
sändebud för övergrepp,särskilt systematiskt sexuellt våld i samband med krig
och konflikter. Sedan har han följt henne på hemmaplan såväl i födelsebyn med
omnejd och hemma i Värmland,träffat släkt, vänner och till slut maken.
Instucket genom hela boken finns utdrag ur en officiell FN rapport över en
massaker på en stadion i Guinea 2009 där män,kvinnor och barn våldtogs,dödades
och begravdes i direkt anslutning. Utdragen lämnas helt utan kommentarer. Varför det? Kanske för att det
inte behövs. Det visar direkt vilket svårt och viktigt uppdrag Margot Wallström
hade och rapporttexten bildar en nödvändig fond när sedan vardagsarbetet i
förhandlingsrummen skildras. Det arbetet skildrar han skickligt och personligt.
Med några pennstreck tecknar han känsligt och träffsäkert miljöerna och
människorna i FN och New York. Han får oss att uppleva den starka utstrålning
som uppenbarligen ”Margot” har och hur hon med sin ”närvaro” får saker att
fungera. Det är ett svårt jobb,ensamt men självvalt. Maken följde inte med från
Bryssel,var inte inblandad i beslutet utan återvände till hemmet i Sverige. Man
anar påfrestningar i äktenskapet men vi slipper krypa under skinnet. Just här
känns det hur professionellt författaren närmar sig människor. Inga överord,
inga sensationer,vi förstår ändå. Det här gäller också besöken hos släkt,vänner
och maken. Det finns gott om bekymmer,sjukdom,missbruk och egna upplevelser
från tidigare relationer med misshandel mm. .Skildringen är mänsklig. Så här
kan det bli i många familjer utan att man behöver göra det till skelett i
garderoben som ska tas fram för att skärskådas ytterligare. Pappa och mamma och
en stor syskonskara gav ändå en trygg bas att utgå ifrån.
Fru Eld och herr Vatten har
vänner kallat det äkta paret och här kommer inga invändningar från den
porträtterade..
Vem är hon och varför har hon
hela tiden sagt nej till att återvända som räddaren i nöden (till partiet)?
Bengt Ohlsson frågar och
frågar. Till slut kommer kanske
svaren: hon ville inte tillräckligt mycket. Hon känner igen sin enorma
tävlingsinstinkt och lust men också att hon inte riktigt vill ge allt, precis
som sin pappa som älskade att tävla i allt men tröttnade i
slutändan. Det var inte värt ansträngningen.
Hon har svårt att tycka illa
om människor. Det ska mycket till innan hon blir arg (undantag finns som tex
riksbuffeln GP som beskrivs ganska ingående). Snärjer du dina medmänniskor med
fina silkestrådar likt en kokong med din charm och vänlighet så att dom sitter
fast och får du dom dit du vill på det sättet frågar författaren till slut.
Hennes mörka ögon blixtrar till av intresse och dröjande svarar hon: ja,så kan
det vara ,så kan det faktiskt
vara.
”Margot” lär ha tillkommit
efter att författaren blev tillfrågad av huvudpersonen vid en bokmässa för ett par år sedan om han ville skriva en bok om henne.
Blev det som hon hoppats,trodde?
Vad ville hon?
Det blev ingen biografi,
ingen politisk analys. Det blev ett mänskligt porträtt av en intressant och
fascinerande person. Det räcker gott.
Olle
Broström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar