Kommunalpolitik
i Stockholm och dess utövare låter inte som ett ämne som lockar till
streckläsning. Björn Elmbrandt, mångårig politisk journalist och kommentator,
har lyckats med detta i en rappt skriven bok, väl dokumenterad och med en
kunnig analys.
Hans
egen fascination av Hjalmar Mehr , Stadshusets starke och kontroversielle
borgarråd ,"operator"mm. under mer än 30 år, smittar av sig.
Bilden
tecknas av en intensiv, kampglad, stridsberedd, fysiskt liten man, med en
" exotisk" bakgrund. Han präglades av rysk-judiska föräldrar med
radikal marxistisk åskådning som flytt undan tsar Rysslands progromer och nått
Sverige något decennium före oktoberrevolutionen. I barndomshemmen ( man
flyttade ofta i Stockholm på den tiden) växte Hjalmar upp i en knapp ekonomisk
miljö men rik på ryska emigranter på genomresa till andra delar av Europa och
övriga världen (inklusive Lenin som satt i köket och diskuterade med
föräldrarna !). Ett livslångt intresse för litteratur,historia ,teater präglade
honom som en kraftfull intellektuell person som det var roligt att prata med
(om man inte var politisk motståndare !). Han hade många öknamn där"
enmansdemokraten" var ett av de mildare och "den lille fan" var
i starkaste laget.
Hans
politiska och tjänstemannakarriär ( han slutade som landshövding i Stockholm)
tecknas ingående och i detalj. Hjalmar Mehrs testamente är långt mer
innehållsrikt än almarna i Kungsträdgården och rivningen av City som han blivit
ihågkommen för. Han genomförde bl.a. tunnelbanebygget,drev igenom
bostadsbyggandet i miljonprogrammet,införde 50kortet , byggde Kulturhuset och
skapade en nationell plan för hur skärgårdarna i Sverige skulle få en
framtid.Dessutom var han engagerad i en rad sociala frågor.m
Som
marxist,demokrat, politiskt fingertoppskänslig, väl påläst inför politiska
debatter, noggrann med detaljer och med en tröttande envishet och aggressivitet
var han en formidabel kraft för motståndare ( och medarbetare!). Han betalade
ett högt pris för sin arbetsnarkomani med en vacklande hälsa de sista tjugo
åren av sitt liv med diabetes, hjärtproblem ( en första hjärtinfarkt före
fyllda 50) och dog redan vid 69 års ålder. Han kände sig då bortglömd och
misshandlad av media något som han säkert bidrog till själv med sin personlighet.
Privat
levde han enkelt i ett livslångt äktenskap med sin 10 år yngre tyskjudiska
hustru Liselotte som själv dock hade en 17 år lång kärleksrelation med Ilja
Ehrenburg, ryskjudisk författare, konstnär, poet och med en nära relation
till Stalin! Liselottes och Iljas täta relation där de träffades på möten i
Europa och Liselottes återkommande resor till Moskva tre ,fyra ggr årligen gav
Säpo kalla kårar men ngt spioneri framkom aldrig.
Relationen
skedde med Hjalmars goda minne och Ehrenburg umgicks i familjen och
relationen upphörde först vid poetens död vid 76 års ålder.
Sommarstugan
och trädgården med blomsterodlingar på Adelsö var Hjalmars reträttplats
där han också dog ensam julhelgen 1979.
Björn
Elmbrandt tecknar bilden av en komplex man i en komplex politisk värld där
betydelsen av kunskap och begåvade välutbildade tjänstemän som medarbetare
inte har lyfts fram så tydligt förut. Att mannen med fingertoppskänslan
tappade den egenskapen i avgörande skeden sent i karriären bidrog till
det kritiska eftermälet som de högljudda dåvarande opinionsbildarna inom
och utanför media gav honom. Boken ger en välbehövligt fördjupad bild av
den fascinerande människa Hjalmar Mehr uppenbarligen var och den livsgärning
han utförde.
Olle
Broström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar